Möt en alumn från Kompletterande utbildningen: Alice Teodoro

Vad är din utbildnings- och yrkeslivsbakgrund?
- Jag studerade psykologi i Brasilien och blev klar 2009. Därefter arbetade jag i fem år med barn och familjer där våld i nära relationer förekom. Jag flyttade till Sverige 2017 och arbetade som barnskötare. Det var intressant och jag lärde mig mycket, men jag ville egentligen arbeta med något mer utmanande. Jag gjorde kunskapsprovet för psykologer, men klarade det tyvärr inte. Det gjorde mig väldigt omotiverad och jag började i stället läsa en master i socialt arbete. Jag blev uppmuntrad att ta reda på mer om mina möjligheter att bli legitimerad psykolog i Sverige. Jag sökte mig till Lunds universitet och efter att ha pratat med en studievägledare kände jag att den kompletterande utbildningen kunde vara en möjlig väg för mig. Därför ansökte jag till programmet, blev antagen och påbörjade mina studier 2021.

Vad hade du för förväntningar på utbildningen, och levde utbildningen upp till dessa förväntningar?
- Utbildningen var över mina förväntningar! Jag förväntade mig en väldigt teoretisk utbildningen och jag trodde att mycket av innehållet skulle överlappa med det som jag läst i min tidigare utbildning, men så var det inte. Utbildningen var kopplad till mina behov och utformad efter vad jag saknade från min tidigare utbildning, samt vad som krävs av en psykolog i Sverige. Kurserna om barn hade fokus på utredning och hur det fungerar i Sverige, vilket var kunskap som jag saknade. Lärarnas kunskap och kompetens var också över mina förväntningar. Många arbetade ofta själva som psykologer och hade praktisk, klinisk och aktuell erfarenhet.

Vad har varit roligast/det bästa med utbildningen?
- Att få träffa andra komplettander på campus i Lund. Innan utbildningen kände jag mig ganska ensam i min situation. Att få träffa andra i liknande situation och med liknande historier och utmaningar gav en känsla av tillhörighet, förståelse och värme. Det har också varit en trevlig och fin upplevelse att få ta del av Lunds universitets campus som är supervackert.

Vad har varit mindre bra/utmanande/svårt med utbildningen?
- I början av utbildningen så var det mycket ny information och jag kände mig ibland vilse kring vart jag skulle vara och vad jag skulle göra. Ibland var det svårt att förstå mitt schema och vad som förväntades av mig. Med tiden så blev det dock tydligare, jag kunde förstå mitt schema och jag förstod bättre vad som förväntades av mig.

Utbildningen bedrivs på helfart och på plats på campus i Lund. Vad är din upplevelse av upplägget och arbetsbelastningen?
- Första terminen så pendlade jag från Stockholm, vilket inte fungerade så bra och det är inte något som jag rekommenderar. Under andra terminen så flyttade jag till Lund och då blev jag också bättre på att planera och organisera, tack vare den disciplin som jag hade med mig från tidigare studier. Studierna var krävande och ibland fick jag sänka kraven som jag hade på mig själv. Under utbildningens gång förstod jag också vikten av att be om hjälp, så som att be lärarna förtydliga innehåll och vad det är som krävs av mig.

Under utbildningen läser man en stor del av kurserna gemensamt med studenterna på psykologprogrammet. Hur var det att läsa kurser på detta sätt?
- I början var det lite utmanande eftersom studenterna på psykologprogrammet redan har format relationer, men med en god inställning så var det inga problem eftersom de flesta studenterna var väldigt välkomnande. Kontakten med studenterna på psykologprogrammet hjälpte mig bland annat förstå hur studier och psykologyrket fungerar i Sverige. Eftersom majoriteten av studenterna var svenskar var det också ett bra sätt att lära mig mer som svensk kultur.

Undervisningsspråket på utbildningen är svenska, men engelska kan också förekomma. Vad är din upplevelse av utbildningens språkkrav?
- Jag upplevde att jag blev bättre på både svenska och engelska under utbildningens gång. Men det var inte lätt, det var en utmaning. Jag bad ofta om hjälp från kollegor, vänner och andra i min närhet som kunde läsa mina texter och ge feedback. Under utbildningen fick vi också stöd från svensklärare kring svenska termer i psykologi, vilket var superbra. 

Hur var det att påbörja akademiska studier i Sverige efter studier utomlands för eventuellt en längre tid sedan? Upplevde du några skillnader eller likheter?
- Det var en utmaning eftersom det var så länge sedan jag studerade. Jag behövde reflektera kring ny information som jag fick och jämföra den med tidigare information och kunskap som jag hade med mig, samt skapa mig en förståelse för hur saker fungerar i Sverige. Jag upplever att utbildningen i Sverige kräver mer självständighet av studenten än i Brasilien. I Brasilien kunde jag lägga all fokus på mina studier. I Sverige hade jag studierna, men också mitt vuxna liv och behovet att lära mig det svenska språket bättre, vilket var en utmaning.

Vad gör du nu och hur kom du dit?
- Jag gör min PTP på BUP i Stockholm och jag trivs jättebra. Jag hade en superintensiv period av PTP-sökande och det var inte lätt att hitta en plats i Stockholm, men det gick. Just nu är jag med och gör neuroutredningar på barn, vilket är precis vad jag studerat, och det gör mig väldigt glad. Jag skulle säga att allt som jag lärde mig på den kompletterande utbildningen har jag fått användning för och det har varit kopplat till min PTP-tjänst, vilket är jättekul.

Vad skulle du säga till någon som just nu funderar på att ansöka till Kompletterande utbildningen? Har du några råd eller tips? Vad ska man tänka på?
- Nu när jag tittar tillbaka så tycker jag att utbildningen gick jättefort. Det är bara 1,5 år trots allt. Jag har haft många drömmar och har fortfarande många drömmar idag. Att kunna arbeta som legitimerad psykolog i Sverige var en dröm som jag trodde var omöjlig att uppnå, men det gick! Det krävdes en hel del hårt arbete, och även om det kan vara jobbigt och en utmaning så kan du ta steget. Det finns bra hjälp och information att få, och då kan du klara det.