Vill du berätta lite om din utbildningsbakgrund och tidigare arbetslivserfarenhet?
- Jag blev klar som socionom 1996 men tyckte då att man fått alldeles för lite träning i intervju- och samtalsmetodik varför jag läste en kurs i detta ämne på Lunds universitet. Parallellt arbetade jag inom kommunal socialtjänst. Därefter har jag läst en magisterkurs i socialt arbete, Grundläggande psykoterapiutbildning med familjeinriktning vid LU, tre terminer coaching och mentorskap vid Malmö högskola, kurser om psykisk ohälsa och psykiska interventioner som del av specialistsjuksköterskeutbildningen, samt handledarutbildningen. Jag hann också med en kurs om traumatiserade flyktingar. 

- På Sverigehälsan har jag läst till mindfulness-instruktör samt en ettårig grundkurs i KBT. Jag avslutade mina studier med en masterutbildning till sexolog som jag blev klar med 2010. Då öppnade jag en privat mottagning där jag fortfarande tar emot par vars relation behöver stärkas eller repareras. Under pandemin läste jag till hälso- och sjukvårdskurator. Efter utbildningen blev jag kvar på ett vikariat ett halvår på den praktikplats inom öppenvårdspsykiatrin jag haft under utbildningen innan jag gick tillbaka till min privata mottagning. Ja, det har blivit en hel del utbildningar genom årens lopp. Men jag känner att jag verkligen brinner för att förkovra mig och få känna tillfredsställelsen det ger att ge mina klienter något som är dem till nytta.

Varför sökte du till psykoterapeutprogrammet?
- Jag började i slutet av min utbildning till sexolog att arbeta med att ta emot par som hade problem med den sexuella delen av sitt förhållande, men rätt så snart insåg jag att det sällan enbart handlar om sexuella problem utan att de oftast är sammanvävda med parets sätt att kommunicera och interagera. Finns det barn med i bilden påverkas ju även de om föräldrarna inte har det bra tillsammans. Ju fler par jag mötte, desto mer växte sig insikten stark att man ofta behöver träffa hela familjen för att en för samtliga bra och varaktig förändring ska komma till stånd. Denna insikt växte sig än starkare under tiden jag arbetade som hälso- och sjukvårdskurator. Då var valet givet, psykoterapeutprogrammet med familjeinriktning framstod som det rätta valet för mig. 

Vad hade du för förväntningar på utbildningen, och levde utbildningen upp till dessa förväntningar?
- Jag ville få både teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet av att arbeta med barn, något jag inte tidigare gjort. Men jag ville också bli en vassare parterapeut. Dessa förhoppningar har verkligen infriats. Jag känner mig idag säkrare i både utredning, bedömning och behandling och kan sätta ord på mina interventioner och vad syftet är. Jag känner mig också rustad för att arbeta tillsammans med flera generationer i terapirummet, vilket jag upplever ger en dynamik i behandlingen. Den fantastiska kombinationen av inläsning av litteratur, föreläsningar, seminarium och praktiskt arbete under handledning har sammanlagt utgjort en helhet som har genomsyrat de här åren och som har varit så givande. Det har genomgående varit intressanta och kompetenta föreläsare som åskådliggjort de olika delarna av kurserna. 

- Ska jag välja ut något som har varit speciellt givande är det dock handledningen som getts av en ytterst driven och kompetent familjeterapeut och handledare. Det har känts som en lyx att få vara delaktig i de utmaningar han utsatt oss för. En annan person som betytt mycket är vår helt enastående kursansvarige. Han har gett så otroligt mycket av sig själv, stöttat och uppmuntrat men även bistått med konstruktiv kritik som medfört att det varit en tuff men rolig resa att genomgå. Sedan har vi ju utvecklat starka band oss kursare emellan, speciellt i handledningsgruppen. Det är band som jag hoppas inte brister utan att vi kan fortsätta vara ett stöd för varandra långt efter att vi lämnat studietiden bakom oss. Så svaret är ja, mina förväntningar har mer än infriats.

Vad har varit roligast/det bästa med utbildningen?
- Som jag sa innan, så är det helheten som varit så unik men där varje ingående del har varit av så hög kvalitet, så genomtänkt upplagd och så skickligt utförd. Men det är de enskilda lärarna, föreläsarna och handledarna men också kurskamraterna som gjort utbildningen så betydelsefull. Alla möten med skickliga yrkesutövare har gett mig många goda förebilder att ha inom mig.

Vad har varit mindre bra/utmanande/svårt med utbildningen?
- Vi påbörjade ju utbildningen då coronaviruset ännu härjade vilt och vi fick ha föreläsningar via videolänk. Det gav inte samma djup som att få träffas och fördjupa kunskaperna i spontana diskussioner vid sidan om så att säga. Men som tur är varade inte restriktionerna så länge utan vi har fått träffats på plats större delen av utbildningen. Det är svårt att hitta något att klaga på, hur jag än bemödar mig.

Under utbildningstiden så ska den studerande arbeta minst 25 % av heltid och i sin yrkesverksamhet ha haft ett pågående arbete med psykoterapi. Hur har det varit att kombinera studier och arbete på detta vis?
- Det har gett en sådan synergieffekt! Jag har kunnat omsätta teorin och handledningsinnehållet direkt i mitt arbete vilket har varit väldigt givande. Jag har ju haft förmånen att kunna reglera min arbetstid efter kursen så det har gått bra. Men det har inte blivit så mycket tid över till annat ska jag villigt erkänna. Jag har en make som uppmuntrat mina studier och har tagit en stor del av arbetet kring familjen och utan hans insats hade det nog varit svårt att få ihop allt.

Vad skulle du säga till någon som just nu funderar på att ansöka till psykoterapeutprogrammet? Har du några råd eller tips? Vad ska man tänka på?
- Tveka inte att ge dig själv denna unika chans till utveckling! Det kommer att bli den bästa satsning du någonsin gjort på dig själv, det är jag säker på. Du kommer inte att ångra dig! Men se till att du har förutsättningarna på plats för att kunna ägna din kraft åt studierna för att du ska få ut så mycket som möjligt av de tre studieåren! För att få ut maximalt av satsningen, måste du ägna både tid och energi åt studierna. Men gör du det får du ut massor av din investering! 

Nu är du snart klar med utbildningen. Hur går dina tankar om framtiden?
- Ärligt talat har jag knappt hunnit inse att utbildningen börjar nalkas sitt slut. Det har ju varit så intensivt under dessa åren så jag kommer nog att behöva lite semester när jag väl är klar! Då ska jag ägna mig åt allt jag inte hunnit med i form av träning och att umgås med mina vänner i lugn och ro. Men jag ska också ta över köket och ge min man lite fritt, det kan han behöva. Jobbmässigt är jag öppen för de utmaningar som förhoppningsvis dyker upp. Jag skulle exempelvis älska att arbeta som kommunal familjerådgivare och få praktisera allt jag lärt mig under utbildningen. Men tills det dyker upp en lämplig tjänst fortsätter jag i egen regi, även om jag ibland saknar arbetskamrater att utbyta erfarenheter och tankar med. Men jag älskar och brinner verkligen för själva arbetet, att bistå par, men även enskilda, som kommit in i en kris eller bara behöver komma vidare alternativt separera på ett genomtänkt sätt. 

På vilket sätt tror du att du kommer att ha användning av det som du lärt dig på utbildningen i arbetslivet?
- Jag är säker på att jag kommer att kunna ge de jag möter en än mer professionell behandling baserad på deras relationella behov. Jag har nu fått så mycket träning i att göra systemiska analyser och har tillgång till olika metoder att arbeta utifrån att jag känner mig säker i stolen. Det innebär också att jag kan identifiera när jag stöter på något som jag inte är lämpad för att behandla och då kan remittera vidare. På något sätt har jag användning för allt kurserna har gett, det är jag säker på. Det är svårt att peka ut något speciellt, det har integrerats i mig till en del av mig själv vilket känns så utvecklande.