Möt en alumn: August Nilsson

Vad gör du idag?
- Idag doktorerar jag i Oslo, men jag har en flexibel lösning där jag bor i Malmö och bara reser till Oslo några dagar i månaden. Innan dess var jag på University of Pennsylvania i USA, där jag hade en så kallad 'pre-doc'-position. Min forskning fokuserar mycket på dataanalys kopplat till människors naturliga språk för att förstå människors välbefinnande och personlighet. 

Varför valde du att läsa fristående kurser inom Psykologi?
- När jag var ute och reste efter gymnasiet så blev jag väldigt intresserad av olika delar inom psykologin. Jag läste om kursen Personlighets- och Utvecklingspsykologi och tyckte att det lät skitbra, så jag började läsa den kursen. Den var inte alls som jag tänkt mig då Utvecklingspsykologi tydligen handlade om hur folk utvecklas i åldrandet snarare än hur folk utvecklas personligt. Men den var fortfarande givande. Så efter det så läste jag Översiktskursen och sedan Socialpsykologi. Under kandidatkursen började jag arbeta nära med en forskare som jag klickade bra med och vi arbetar fortfarande ihop. Vårt samarbete och de projekt vi drev tillsammans gjorde att jag insåg att forskning just nu passade mina intressen och ambitioner. Det var lite som att hitta en mentor som kunde guida mig i rätt riktning.

Hur var det att läsa kurserna? Levde kurserna upp till dina förväntningar?
- Jag tyckte att kurserna levde upp till mina förväntningar ganska bra när det kommer till innehållet. Det var några intressanta workshops där vi testade varandra på personlighet och liknande, vilket jag uppskattade. Men det blev också en hel del läsning. I efterhand hade jag gärna sett ännu fler praktiska moment. Jag förväntade mig inte heller, som dem flesta, att det skulle vara så mycket metod och statistik, men jag tyckte att det var positivt, och det har gett mig väldigt mycket.

Vad var den största utmaningen under studierna?
- Den största utmaningen med att läsa fristående kurser är också en av de största fördelarna: den stora friheten och autonomin. Om man är osäker på sin riktning kan det bli svårt, eftersom man hela tiden har möjligheten att välja olika inriktningar och bygga sin egen väg. För mig tog det ett tag att hitta rätt fokus, men under studierna hittade jag en väg som passade mig. Jag tror att fristående kurser passar bäst för dem som vill forma sin egen väg och har en idé om vart man vill. Om man söker en tydlig riktning och trygghet i en färdig struktur kan program som läkar- eller psykologprogrammet vara ett bättre val, eftersom de leder till specifika yrken. Fristående kurser erbjuder i stället en öppen väg utan tydliga ramar, vilket kan vara både förvirrande och inspirerande beroende på vad man vill ha ut av studierna.

Arbetar du idag med det som du hade tänkt dig att du skulle arbeta med när du började läsa fristående kurser i psykologi?
- Jag hade ju en abstrakt idé om att göra en positiv skillnad i världen. Så det har funnits någon sorts riktning. Jag vill hjälpa människor att prioritera ett välfungerande liv med mening och välbefinnande, vilket också reflekteras i den forskning jag bedriver. Jag har upplevt att min forskning har haft en viss påverkan, vilket känns meningsfullt. Jag trodde inte från början att det var forskningsvägen som jag skulle ta. Det har bara fallit sig naturligt att forskningen passar in i mina mål för tillfället.

Hur ser du idag att du använder de kunskaper och kompetenser som du fick med dig från kurserna i psykologi? Vad har varit mest användbart?
- Främst genom projektledning, statistik och forskningsmetodik. När jag började arbeta med min kandidatuppsats lärde jag mig verkligen att driva projekt, vilket är centralt i många yrken, och särskilt inom forskning. Kurser i metod och statistik har varit ovärderliga eftersom de har lärt mig att formulera tydliga forskningsfrågor, välja lämpliga metoder och genomföra analyser strukturerat. Dessutom har jag upptäckt hur viktig förståelsen för statistik och metod är för att kunna kritiskt granska forskning. Jag har blivit bättre på att ifrågasätta resultat och skilja mellan signifikanta resultat och deras verkliga effekt. Det jag lärt mig om metod och statistik under mina studier har varit en stor tillgång i min karriär.

Hur ser du på framtiden?
- Framtiden känns väldigt spännande och full av möjligheter. Jag är intresserad av att fortsätta med forskning, kanske genom olika postdoc-positioner runt om i världen. Det skulle vara kul att jobba med dataanalys inom större företag också, och undersöka hur man kan använda datadrivna lösningar i personers vardag för att förbättra den. Det skulle också vara roligt att utveckla egna idéer och projekt som bygger på allt jag lärt mig. Akademin är inte ett slutmål i sig själv för mig, utan mer ett sätt att utforska och utveckla mina intressen. Så jag är öppen för olika möjligheter och ser fram emot att se vart vägen leder mig.

Har du några tips eller råd att ge till någon som studerar eller funderar på att studera fristående kurser i psykologi?
- Mitt bästa råd är att vara nyfiken och våga testa olika saker. Fristående kurser ger en fantastisk möjlighet att forma sin egen utbildning, så ta chansen att prova kurser och ämnen som väcker ditt intresse. Det är också bra att ha någon form av riktning, även om den bara är en vag idé, så att du får ut det mesta av studierna. Och var inte rädd för att ändra dig längs vägen. Ibland leder experimenterandet till oväntade och värdefulla insikter. Det område som jag är på väg in i idag, computational social science, fanns knappt när jag började studera psykologi. Det har dykt upp som en stor möjlighet. Nu söker många stora företag efter kompetenser inom området.

Vad tycker du att man som student kan göra för att underlätta övergången från studier till arbete?
- Mitt tips är att ta kontakt med tidigare studenter och höra vad de gör idag. När jag själv ställde frågan i vår Facebookgrupp för mastersstudenter fick jag många intressanta svar. Det var inspirerande att se hur olika vägar som folk har tagit efter examen. Att få de här insikterna, och ibland kontakterna, kan verkligen hjälpa en att få en klarare bild av vilka möjligheter som finns. Jag tror att det är extra viktigt när man studerar psykologi, där karriärmöjligheterna kan vara så breda. Försök också att bygga ett nätverk under studietiden genom att mingla med forskare och andra studenter. Det är ett bra sätt att knyta värdefulla kontakter som kan hjälpa dig i arbetslivet. Jag fick min pre-doc-position i USA och min doktorandtjänst i Oslo genom de kontakter jag byggde under min tid som student och forskningsassistent, och genom att visa framfötterna i forskarsammanhang. Du måste vara hungrig, aktiv och öppen för att ta de chanser och möjligheter som dyker upp.