Vad är perceptuell informatik?
Perceptuell informatik handlar om den process där sensorisk information inhämtas, tolkas, selekteras och organiseras. Vårt arbete bygger på matematik, elektronik, biologi, neurovetenskap och psykologi.
Perceptuell informatik drar nytta av många vetenskapsgrenar och deras olika metoder och sammansmälter dem till ett gemensamt vetenskapligt mönster, från sinnesförnimmelse till valbeteende.
Perception
Perception – varseblivning – är ett av de äldsta områdena inom den vetenskapliga psykologin, och det finns många teorier om det. En av de äldsta, ännu aktuella, kvantitativa lagarna i psykologin är Webers lag (från 1834). Den menar den minsta förändring i en fysisk stimulusintensitet som vi kan uppfatta är proportionell mot den ursprungliga intensiteten.
Informatik
Informatik innefattar vetenskapen om informationsprocesserna, deras praktiska tillämpningar och konstruktionen av informationssystem.
Informatiken handlar om uppbyggnaden och funktionen av naturliga och artificiella system som lagrar, behandlar and vidarebefordrar information, samt interaktioner mellan sådana system. Eftersom både datorer, individer och organisationer alla behandlar information, så har informatiken inte bara beräkningsmässiga utan även kognitiva och sociala aspekter.
Att förstå informationsfenomen
Att förstå informationsfenomenen - som exempelvis sensorisk databehandling, perceptuell kognition och kommunikation – möjliggör teknologiska framsteg.
Sådana framsteg sporrar i sin tur den vetenskapliga nyfikenheten. Den psykofysiska forskningen och utformningen av informationssystem utvecklas hand i hand. Perceptuell informatik, PI,är det gryende forskningsområde som kombinerar dem.
Forskningen inom perceptuell informatik
Forskningen inom PI drivs utifrån såväl grundforskningsperspektiv som tillämpade perspektiv. Till exempel hjälper oss vår grundforskning om jämförande bedömningar att utveckla nya och bättre sätt att studera t ex neuropsykologiska störningar, finansiella och fysiska risker och estetiska värderingar.
Dessutom är vår grundforskning om effekterna av stimulis ordningsföljd vid intramodala och korsmodala jämförelser relevant för att utveckla realistiska diagnosprocedurer och behandling av autism, samt för den pågående utvecklingen av audiovisuella telekommunikationssystem.