Anne-Cécile Treese

Hur pålitligt är vårt minne?

När tumregler för att placera intryck i tid och rum framkallar minnesfel

Emotionella händelser (t.ex. att förlora en nära anhörig eller att vinna på lotto) skapar våra mest livfulla och detaljerade minnen. De flesta människor minns t.ex. nästan exakt var de var när de hörde talas om terrorattackerna i New York 2001. Men de flesta av oss har nog redan glömt vad som hände dagen innan, eftersom det kanske bara var vardagshändelser. Detta exempel visar att vi minns emotionella (känsloladdade) händelser mycket bättre än vardagliga händelser. Ur ett evolutionärt perspektiv kan förstärkt minne av viktig information ha ett klart överlevnadsvärde. Minnesförbättring säkerställer att viktiga händelser lämnar långvariga spår i minnet. I kontrast till dessa resultat har man i experimentella studier kommit fram till att emotion inte bara leder till minnesförbättring men kan också skapa minnesfel. Ett typiskt resultat är att man tror sig känna igen emotionella händelser man inte tidigare har upplevt.

Vad kan minnesfel bero på?

Oftast förlitar sig människor på olika tumregler (s.k. heuristiker) för att avgöra om en upplevelse har hänt eller inte. Målsättningen med denna avhandling var att undersöka emotionellt skapade minnesfel och undersöka fel som uppstår av en felanvändning av så kallad fluency-heuristik. Denna tumregel är väldigt vanlig och innebär att man tar beslut beroende på hur lätt man bearbetar informationen. Någonting (t.ex. en person) man stött på förut bearbetas lättare (ökar fluency) och denna bearbetningslätthet tillskriver man tidigare erfarenhet.

Hur kan man studera minnesfel experimentellt?

I samtliga studier använde vi varianter av en ny experimentell uppgift som är särskilt lämplig för att studera minnesfel. Uppgiften är dessutom tilltalande eftersom den kräver en typ av kontroll vi använder varje dag, nämligen att uppdatera våra minnen efter en ständigt föränderlig miljö. Det är t.ex. bra att veta om man redan har hälsat på sin chef idag. Man kan ha ett vagt minne av att man redan har hälsat på henne, men detta minne kan också komma ifrån att man sa hej till henne i förrgår. För att avgöra om man har hälsat på chefen eller inte måste man fundera på om minnet att man har hälsat på henne kommer från i förrgår eller från några timmar sedan.

I uppgiften får deltagarna se två eller fler bildserier som innehåller exakt samma bilder (ansikten av olika okända individer) men presenterade i olika ordning. Inom en bildserie upprepas vissa bilder (s.k. målbilder) blandat med några bilder som inte upprepas (s.k. distraktorer). Deltagarna ska avgöra vilka bilder som presenteras för första gången och vilka bilder som har upprepats. I andra omgången får deltagarna se samma bilder igen med samma instruktion som tidigare. Det betyder att deltagarna måste avgöra om en bild känns bekant från en tidigare presentation i samma omgång, eller om den känns bekant från första omgången. Denna situation liknar ungefär exemplet ovan, när man ska avgöra om man har hälsat på chefen idag eller i förrgår. Fel uppstår när man tolkar fluency från tidigare presentation i föregående omgång hos en s.k. distraktor som tecken på tidigare presentation i samma omgång. Deltagare måste alltså behandla störning från tidigare minnen. Även om uppgiften låter svår har tidigare studier visat att friska deltagare klarar den utan att göra mer än något enstaka fel.

Hur kan man framkalla minnesfel?

För att göra det svårt för deltagarna i undersökningen använde vi material som tidigare har visat öka fluency och skapa fel, nämligen ansikten med emotionella ansiktsuttryck (arga eller glada ansikten) eller ansikten som är antingen attraktiva eller oattraktiva

Emotion och attraktivitet distraherar minnet

I fyra studier kunde vi visa att emotion liksom attraktivitet skapar minnesfel i båda omgångar av uppgiften. Dessa resultat står i kontrast till tidigare studier som har använt liknande uppgifter utan att kunna bevisa ett ökat antal minnesfel. Tidigare studier har visat att visuell bearbetning av potentiellt viktiga stimuli, såsom emotionella (är personen farlig eller vänlig?) och attraktiva ansikten (är personen en potentiell partner eller vän?) underlättas. Detta skapar fel när denna underlättade bearbetning tas som tecken på tidigare visning. Vi har därmed visat att faktorer som ökar fluency (t.ex. emotion eller attraktivitet) i bearbetningen av information skapar fel när denna fluency tolkas som ett resultat av tidigare visning. I en av studierna använde vi elektrofysiologiska metoder för att undersöka de funktioner som ligger till grund för kontroll av minnesstörningar (dvs. när man gör rätt). Med hjälp av dessa kom vi fram till att emotion påverkar hur man skiljer målbilder från distraktorer när båda har upprepats. Erinring (detaljerad framplockning av information) stödjer igenkänning av både emotionella och neutrala målbilder men används också till att identifiera negativa distraktorer (arga ansikten). Eftersom tidigare studier har visat att negativ laddade stimuli underlättar informationsrik erinring kan resultaten tolkas som att deltagarna utvärderar det episodiska minnets information i större utsträckning för negativa ansikten för att avgöra om dessa ansikten har visats förut eller inte.

Regel snarare än undantag

Sammanfattningsvis visar resultaten bieffekter av vårt episodiska (dvs. minnet för personliga händelser) minnes rekonstruktiva karaktär. Detta innebär att minnesfel inte är ett undantag hos ett normalt sett perfekt fungerande system, utan snarare en följd av att vi använder tumregler för att placera intryck i tid och rum.